Vattenmelon (Citrullus lanatus) är en art i familjen gurkväxter, som ursprungligen kommer från Kalahariöknen i södra Afrika. Den är numera odlad och förvildad i varma områden i hela världen. Arten är känd för sina smakliga frukter.

Arten är en ettårig, strävhårig, ört. Stjälkarna är som unga mjukhåriga, de är krypande eller klängande med spiralvridna klängen och meterlånga rankor. Bladen är handflikiga, djupt flikiga med tandade kanter, de är sträva och blir 10-30 cm långa. Blommorna är enkönade men uppträder på samma planta. De sitter ensamma eller få i grupp på mjukhårgia skaft i bladvecken, cirka 2 centimeter långa, och han- och honblommor sitter på samma planta. Foderbladen är smalt lansettlika. Kronan är djupt femflikig och gul med grova nerver på utsidan. Hanblommorna har tre fria och spiralvridna ståndare. Honblommorna har rundade gula kala märkesflikar och ovalt borsthårigt fruktämne. Frukten är ett bär och minst 20 cm lång, ofta betydligt större. Den är kal och grönmönstrad. Fruktköttet är först vitaktigt men vid mognaden rött eller gult. Fröna är plattade, svartbruna och blanka.

Några skador som kan uppkomma är röta kring blomma och stjälk, mögel, missfärgning (där frukten legat mot jorden), ojämn form och kylskador med följder som exempelvis vattnigt utseende, mjuk konsistens och missfärgning.

Arten delas in i två varieteter, var. lanatus som representerar den odlade typen, och var. citroides, som är vildväxande i södra Afrika.

Vattenmelon liknar kolokvint (C. colocynthis), men den senare är flerårig, mycket spädare och strävhårig utan mjuka hår.

De odlade vattenmelonerna kan indelas i sortgrupper utifrån sitt användningsområde.

• Citroides-gruppen - primitiva sorter som vanligen odlas som boskapsfoder. Ibland odlas de för att framställa pektin och de kan även användas till att tillverka falsk sukat.
• Mucosospermus-gruppen - odlas i huvudsak i västra Afrika för sina protein och oljerika frön. Den bästa oljan används i matlagning.
• Cordophanus-gruppen - en grupp med mer eller mindre bittra frukter. Troligen hybrider med kolokvint (C. colocynthis).
• Dessert-gruppen - den mest kända gruppen med de söta, ätliga frukterna. De äts vanligen färska, men kan även saltas in som saltgruka. Gruppen kan delas in i ytterligare 30-tal undergrupper baserade på fruktens form och färg.

I Japan har man fått fram "kärnfria" sorter som numera odlas kommersiellt.